1991 hade jag accepterat det faktum att Kompis måste pensioneras p g a sin muskelskada och jag valde då att ta  en parningsvalp efter Kompis ur en kombination från Hinnared’s kennel, med Hinnared´s Hasta som mor, och lilla Unita kom hem till Mölndal.

Unita visade sig vara helt olik sin far i fråga om träningsvillighet och inställning. Hon är en relativt vek tik och på så vis mycket lyhörd och lätt att föra. Dessvärre tog sig denna veka sida i samband med skendräktigheter uttryck i att Unita ibland inte gjorde/ville något alls. Så småningom lärde jag mig dock att hantera detta och lite drygt två år gammal var Unita uppflyttad till elitklass i bruks i spårhundsgruppen. Hon tog också ett 1:a pris med Hp och utsågs till bästa nybörjarklasshund på jaktprovet i Skedhult i augusti 1993.

1994 inleddes elitkarriären i bruks men med varierande framgång, till stor del beroende på att hormonsvängningarna i samband med löp blev allt besvärligare. Jaktträningen gick något bättre. Här levde Unita mycket på sitt enorma viltfinnarintresse. Allt vilt apporterades med samma fart och intensitet och i september blev Unita uppflyttad till elitklass i och med att sista ettan, med Hp, bärgades. Unita blev nu också uppflyttad till elitklass i lydnad. 

Sedan följde två ”mellanår” med ett antal mediokra resultat i bruksarbetet. Unita fick allt större problem vid sina löp. Hon gick tidigt in i förlöp och hade mycket problem med skendräktighet efter löpen. Detta innebar att tiden för kvalitativ träning minimerades och ett tag funderade jag på att helt pensionera Unita. Hösten 1996 valde jag som en sista utväg att p-spruta Unita och helt plötsligt återvände arbetslust och glädje och lydnadschampionatet blev bärgat.

Under 1999 var Unita inte ute på tävlingsbanorna så mycket. Vi gjorde ett fåtal bruksstarter och en start på jaktprov, i Halmstad i oktober, där Unita gjorde ett mycket bra arbete och välförtjänt fick sitt tredje 1:a pris. I början av november 1999 åkte vi till Björkviks Säteri i Östergötland för att vara med på praktiskt jaktprov i form av en fasanklappjakt. Unita var fantastiskt duktig och blev godkänd och så var hon äntligen jaktchampion!

I och med detta blev Unita Sveriges första retriever någonsin att erövra fyra arbetschampionat!

Som pricken över i blev också Unitas träningskompis och följeslagare under åren, ”Frida” eller Flat-Tyre´s Fatale Attraction (tillika mamma till min egen ”Humle”!), även hon fyrfaldig champion – SLCh SoNJCh SUCh SVCh – på samma dag!

Det har varit helt underbara år med Unita. Unitas styrka har framförallt funnits i hennes fenomenala markeringsförmåga och viltfinnarintresse. Hon är också en mycket duktig spårhund, både på person- och viltspår. Dessutom är hon säkert en av de snällaste hundarna som finns, och oerhört lydig och säker i sociala sammanhang. 

Jag är mycket tacksam över att jag fått möjlighet att äga och föra en hund som Unita och jag har lärt mig otroligt mycket genom denna lilla hund. Och vilka underbara minnen!!!

I januari 2000 flyttade Unita till mina föräldrar i Mölndal där hon sina sista fyra år levt ett ypperligt pensionärsliv med långa promenader, mycket bad, lek och sällskap, mat och godsaker i massor, med andra ord allt vad denna underbara hund är värd!

Den 22 mars 2004 fick Unita somna in, omgiven av oss som fått njuta av hennes underbara personlighet under nästan 13 lyckliga år.