1991 hade jag accepterat det faktum att Kompis måste pensioneras p g a sin muskelskada och jag valde då att ta  en parningsvalp efter Kompis ur en kombination från Hinnared’s kennel, med Hinnared´s Hasta som mor, och lilla Unita kom hem till Mölndal.

Unita visade sig vara helt olik sin far i fråga om träningsvillighet och inställning. Hon var en relativt vek tik och på så vis mycket lyhörd och lätt att föra. Dessvärre tog sig denna veka sida i samband med skendräktigheter uttryck i att Unita ibland inte gjorde/ville något alls. Så småningom lärde jag mig dock att hantera detta och lite drygt två år gammal var Unita uppflyttad till elitklass i bruks i spårhundsgruppen. Hon tog också ett 1:a pris med Hp och utsågs till bästa nybörjarklasshund på jaktprovet i Skedhult i augusti 1993.

1994 inleddes elitkarriären i bruks men med varierande framgång, till stor del beroende på att hormonsvängningarna i samband med löp blev allt besvärligare. Jaktträningen gick något bättre. Här levde Unita mycket på sitt enorma viltfinnarintresse. Allt vilt apporterades med samma fart och intensitet och i september blev Unita uppflyttad till elitklass i och med att sista ettan, med Hp, bärgades. Unita blev nu också uppflyttad till elitklass i lydnad. 

Sedan följde två ”mellanår” med ett antal mediokra resultat i bruksarbetet. Unita fick allt större problem vid sina löp. Hon gick tidigt in i förlöp och hade mycket problem med skendräktighet efter löpen. Detta innebar att tiden för kvalitativ träning minimerades och ett tag funderade jag på att helt pensionera Unita. Hösten 1996 valde jag som en sista utväg att p-spruta Unita och helt plötsligt återvände arbetslust och glädje och lydnadschampionatet blev bärgat.

1997 blev ett riktigt bra år med ett flertal Cert i bruks och därmed fick vi ut vårt Svenska Bruksprovschampionat. Första starten i elitklass på jaktprov gjorde vi på Skedhults lantbrukskola i Reftele där FRK Småland stod som värd för Flatmästerskapet. Starten blev debut för oss både på Flatmästerskapet och i elitklass. När det efter grundomgången stod klart att vi tagit oss vidare till semifinal trodde jag knappt det var sant. I eftermiddagens semifinal gick Unita bara bättre och bättre, hon satte inte en tass fel, och löste uppgifter som jag med min ytterst ringa erfarenhet inte varit i närheten av att träna på. Jag minns fortfarande att jag nöp mig i armen när vi radade upp oss för den avslutande finalomgången, som dessutom gick helt på vatten, vilket var vårt svagaste område. Där stod vi, debutanterna, tillsammans med svenska flatcoatedeliten med nordiska jaktprovschampions och tidigare Flatmästare. Det hade jag inte ens vågat drömma om, en fullständigt otrolig och oförglömlig upplevelse! Unita fortsatte att leverera, stabilt och säkert, och när krukröken väl lagt sig stod vi som vinnare! Att få lyfta den stora Flatmästarbucklan och få krama om min fina lilla hund är ett av mina finaste hundminnen. Senare på hösten lyckades vi också bärga ett 1:a pris på officiellt B-prov.

1998 gjorde vi inte så många starter på bruks men lyckades ändå kvalificera oss till SM i spårhundsgruppen, som detta år gick i Umeå. Ännu en oförglömlig upplevelse som denna fantastiska lilla hund bjöd mig på. Vi fick givetvis bakspår på spårupptaget, med statistik på 60% bakspår var det ingen överraskning. Dock spårade Unita lika säkert som alltid och alla pinnar var med hem. Vi gjorde som vanligt ett mycket bra uppletande, tror vi fick betyg 9,75, och låg bra till som femma inför lydnaden. Ännu en gång visade Unita att hon var bäst när det gällde och presterade en superfin lydnad och vi klättrade därmed två placeringar och kom trea bland hela Sveriges spårhundselit! Några veckor innan bruks-SM lyckades vi också ta ytterligare ett 1:a pris på jaktprov. Vi gjorde två försök på praktiskt jaktprov, utan godkänt resultat. Första försöket gjorde Unita många väldigt fina apporter, men låste sig och ”frös” efter en lång vattendirigering där hon i vind kände vilt till vänster om sig och domaren ville att hon skulle ta en fågel som låg till höger. Det andra försöket var en kvällsjakt där det dessvärre inte kom tillräckligt många fåglar för att provresultatet skulle bli godkänt. Sent på hösten fick jag för mig att prova viltspår, vilket jag inte gjort alls tidigare. Unita hade med sin personspårserfarenhet inga problem med att följa klöv- och blodspår och en vecka efter vi gjort vårt första träningsspår kunde vi kvittera ut ett Svenskt Viltspårschampionat, trots att det sista tävlingsspåret låg under ca 1 dm nysnö!

Under 1999 var Unita inte ute på tävlingsbanorna så mycket. Vi gjorde ett fåtal bruksstarter och en start på jaktprov, i Halmstad i oktober, där Unita gjorde ett mycket bra arbete, bland annat en galet lång vattenapport, och välförtjänt fick sitt tredje 1:a pris. I början av november 1999 åkte vi till Björkviks Säteri i Östergötland för att vara med på praktiskt jaktprov i form av en fasanjakt. Unita, som aldrig tidigare varit med på fasanjakt, var fantastiskt duktig och blev godkänd och så var hon äntligen Svensk Jaktprovschampion!

I och med detta blev Unita Sveriges första retriever någonsin att erövra fyra arbetschampionat!

Som pricken över i blev också Unitas träningskompis och följeslagare under åren, ”Frida” eller Flat-Tyre´s Fatale Attraction (tillika mamma till min egen ”Humle”!), även hon fyrfaldig champion – SLCh SoNJCh SUCh SVCh – på samma dag!

Det har varit helt underbara år med Unita. Unitas styrka har framförallt funnits i hennes fenomenala markeringsförmåga och viltfinnarintresse. Hon var också en mycket duktig spårhund, både på person- och viltspår och dessutom sagolikt snäll och vänlig mot allt och alla. 

Jag är så oerhört glad och tacksam över att jag fått möjlighet att äga och föra en hund som Unita. Jag har lärt mig otroligt mycket, främst att inte ge upp utan istället försöka hitta träningsmetoder som passar hunden. Så länge hunden tycker det är roligt finns det vägar att nå målen!

I januari 2000 flyttade Unita till mina föräldrar i Mölndal där hon där hon fick ett ypperligt pensionärsliv med långa promenader, mycket bad, lek och sällskap, mat och godsaker i massor, med andra ord allt vad denna underbara hund var värd! Den 22 mars 2004 fick Unita somna in, omgiven av oss som fått njuta av hennes underbara personlighet under nästan 13 lyckliga år. Tack för allt, finaste Unita!